Bakgrund

Fjällrävsprojektet startades av Anders Angerbjörn vid Stockholms universitet som i mitten av 1980-talet studerade fjällrävens beteende och populationsdynamik i Vindelfjällen. Med tiden fokuserades forskningen allt mer på orsaker till att fjällrävsstammen, trots mer än 50 års fridlysning, inte återhämtat sig. Konkurrens med rödräv och uteblivna lämmeltoppar ansågs redan då vara troliga orsaker.

1998 startades tillsammans med Finland det första EU/LIFE-finansierade projektet SEFALO (Swedish-Finnish Alopex) i syfte att stoppa fjällrävsstammens minskning och öka artens möjligheter att återhämta sig. Projektet var nu mer storskaligt och täckte in större delen av den svenska och finska fjällkedjan. 2003 startades, denna gång även tillsammans med Norge, nästa EU/LIFE-finansierade projekt, SEFALO+ (Saving the Endangered Fennoscandian Alopex) där syftet var att tillsammans med länsstyrelserna vidta åtgärder mot de hot som definierats i det första projektet. De två främsta åtgärderna var en kombination av utfodring med hundfoder eller slaktavfall och rödrävsjakt. Med intensiva åtgärder har vi lyckats fördubbla fjällrävspopulationen mellan två lämmelcykler (se figur). I de södra delarna av fjällkedjan (Helags och Borgafjäll) har åtgärderna varit extra framgångsrika.

SEFALO+ avslutades 1 juni 2008 och idag har Naturvårdsverket och länsstyrelserna ansvar för att bedriva åtgärder. Stockholms universitet bedriver idag forskning om fjällrävens interaktioner med andra arter i ekosystemet, samt fjällrävens överlevnad, demografi och genetik.

Artinteraktioner i fjällekosystemet

Drivkrafterna i det ekosystem som Projekt Fjällräv studerar är framför allt de små växtätarna, sorkar och lämlar. Dessa smågnagare varierar i antal med regelbundet återkommande toppår, s.k. lämmelår, ett fenomen som får stora konsekvenser på fjällens övriga djur- och växtliv. Fjällrävens biologi är extremt starkt kopplad till dessa gnagarcykler, eftersom kullstorlek, överlevnad och spridningsmönster helt är beroende av tillgången på sork och lämmel. Vad som orsakar lämmelåren är trots snart 100 års forskning inte helt klarlagt, men de flesta forskare tycks vara eniga om att interaktioner antingen mellan gnagarna och rovdjur eller mellan gnagarna och växter är de mest sannolika förklaringarna. Inom Projekt Fjällräv försöker vi reda ut rovdjurens roll i fjällekosystemet  kan fjällräven och andra rovdjur i fjällen betraktas som fripassagerare på lämmelcykeln, eller är det faktiskt så att det är rovdjuren som driver hela systemet? Eller är det så att olika typer av rovdjur (t.ex. fjällräv, rödräv, hermelin, rovfåglar och ugglor) har olika effekter på smågnagarna? För att kunna bedriva den här typen av studier behövs långa studier av både rovdjuren och deras bytesdjur, något som inom Projekt Fjällräv har pågått sedan början av 1990-talet. Från att ha omfattat endast fjällräv till en början har vi under projektets gång utökat arbetet för att förstå även hur rödräven och flera rovfåglar påverkar eller påverkas av gnagarna.

Klimatförändringar påverkar gnagarna starkt, eftersom ökad vintertemperatur leder till förändrade snöförhållanden med sämre överlevnad för gnagarna som en följdeffekt. Våra studier visar att sammansättningen av hela rovdjurssamhället har förändrats de senaste 30 åren, där arter som är helt specialiserade på gnagare (som fjällräv och fjällvråk) är de stora förlorarna, medan arter som inte är lika beroende av gnagare (t.ex. rödräv och tornfalk) har ökat kraftigt.

Demografi och överlevnad

Vi studerar hur fjällräv överlever kopplat till tillgången på bytesdjur, andra rovdjur och även sjukdomar. För att kunna följa olika individer så öronmärker vi under sommaren en stor del av alla fjällrävar med en unik färgkombination. Fjällrävarnas rörelser följs sedan direkta observationer och automatiska kameror som tar bilder (om något rör sig framför kameran) under både sommar och vinter. Den idag äldsta fjällräven som öronmärkts föddes sommaren 2001 och har sedan dess observerats varje sommar.

De intensivaste fältperioderna för att följa fjällrävarna är under parningsperioden, mars-april, samt i juli-augusti när valparna kommer ut på lyan. Genom forskningen hoppas vi på att förstå mera av vilka faktorer som påverkar överlevnaden hos fjällräv och därmed kunna förbättra möjligheterna för artens framtida överlevnad.

Genetik

Genetiska metoder har på senare tid blivit ett användbart verktyg inom ekologiska studier. Inom fjällrävsforskningen kan vi med hjälp av DNA studera ett flertal frågeställningar relaterade till fjällrävens biologi och bevarande. Vi undersöker bland annat hur fjällrävarna i Fennoskandien är besläktade med resten av världens fjällrävar, deras rörelsemönster inom och mellan populationer och deras sociala struktur och parningssystem.

Vi studerar även frågor direkt kopplade till fjällrävens bevarande, t ex hur mycket genetisk variation som förlorades vid den drastiska populationsnedgången i början av 1900-talet, förekomst och effekter av inavel samt hybridisering (parning) mellan vilda fjällrävar och pälsrävar som rymt från farmer.